Vad var Maranata?
En väckelserörelse som bröt alla regler
Maranata uppstod i Mellansverige på 1960-talet och spred sig snabbt bortom kyrkans väggar. Med en ny typ av kristen populärmusik, tältmöten och ett djärvt medialt anslag nådde rörelsen resandefolk, sverigefinnar, samer och vanligt folk som aldrig satt i en kyrka. Maran ata – arameiska för "Du, vår herre, kom!" – var inte bara ett namn. Det var ett budskap.
Bakgrund och ursprung
Maranata hade sin bakgrund i förnyelse och konflikter inom den amerikanska, norska och svenska pingströrelsen. Väckelsen inspirerades av den så kallade helandeväckelsen i den amerikanska pingströrelsen, och eskatologiska teman som tungotal, profetia, helande och ett spontant gudstjänstliv återupplivades. Namnet hämtades från den amerikanske helandeevangelisten AA Allen, vars församlingsrörelse i USA bars av samma arameiska rop om Kristi återkomst.
Musiken och mediet – en ny typ av kristet budskap
Maranata-evangelisterna kombinerade enklare dansmusik, äldre väckelsesånger, country och inslag av rockabilly – och lade därigenom grunden för en ny typ av kristen evangeliserande populärmusik i Sverige. Kvällstidningarna jämförde frontfigurerna Donald Bergagård och Arne Imsen med popidoler, och Uno "Målle" Lindberg slog publikrekord i folkparkerna. Rörelsen använde sig också aktivt av tv, radio, kassetter och albumskivor – medier som på den tiden associerades med nöje och underhållning. Maranatas piratradiosändningar var dessutom delaktiga i att bryta det svenska radiomonopolet, vilket möjliggjorde närradions tillkomst 1979.
Minoriteter och samhällsengagemang
Maranata fick ett stort insteg bland flera av minoritetsgrupperna i det svenska samhället: resandefolket, finlandssvenskarna, sverigefinnarna och samerna. Väckelsen skapade utrymme för religiöst engagemang bland dessa grupper, och deras kultur påverkade också väckelsens uttryckssätt.
Rörelsen engagerade sig också i en rad samhälleliga frågor – från kampen mot porreklam och narkotika till hemundervisning och föräldrarätt. I flera av dessa frågor föregrep Maranata den allmänna opinionens och lagstiftningens förändring. Kampen för barns rätt och föräldrarätten föregick exempelvis de statliga vanvårdsutredningarna under 2000-talet och var en av faktorerna bakom att Sverige 1994 harmoniserade sin lagstiftning med Europakonventionen om mänskliga rättigheter.
Ledarskap och interna utmaningar
De tre ledargestalterna, Donald Bergagård, Erik Gunnar Eriksson och Arne Imsen, fick betydande medieutrymme och använde sig av nya populärkulturella uttrycksformer för att sprida väckelsen. Men rörelsen rymde också interna utmaningar. Efter konflikter i slutet av 1960-talet byggde Bergagård och Eriksson var för sig upp egna missionsorganisationer. Rörelsen kring Imsen – som bl.a. genomförde massmedialt uppmärksammade direktaktioner och organiserade ett kollektivboende – mötte under 70- och 80-talen allt starkare ifrågasättanden av ledarskapet. Arne Imsen försonades med familj och ledare inom Pingströrelsen strax före sin bortgång 1999.
Arvet som lever kvar
Maranata bidrog till att vidga intresset för pingstkarismatisk kristendom bland vanligt folk och var en katalysator för en rad nya missions- och evangelisationsorganisationer. Inom Trosgnistans församlingsnätverk Align finns i dag över 3 000 församlingar med ca 300 000 medlemmar i Östafrika, Latinamerika och Asien. Tältmissionen, Hoppets Stjärna och Trosgnistans Mission har alla sina rötter i Maranata.
Arne Imsens gren av Maranatarörelsen är fortfarande aktiv och del av dem lever fortfarande kommunitetsliv. De ger ut Midnattsropet, bedriver mission i Dominikanska republiken samt har en hemsida med stort arkiv av predikningar med Arne Imsen och Midnattsropets hela utgivning.
Grundarna av de svenska grenarna av Teen Challenge och Youth With A Mission hade också sin bakgrund i rörelsen. Maranata blev aldrig ett samfund – men dess arv lever och andas i kyrkor, missionsorganisationer och enskilda liv världen över.